Ibland är det så gott att få känna sig lite lat... Det är inte riktigt likt mig men idag har jag faktiskt bara varit lite duktig. Det duktiga jag gjort är att måla på det nybyggda förrådet, sen kom några regnstänk och jag gick in och la mig på soffan och läste en bra bok istället. Så skönt att ta sig den lyxen att bara vila kroppen och må gott en liten stund. Det om något är att fylla på den egna energin. Sen var jag lite duktig igen och gjorde en god fiskgryta som tar lite tid att göra om det ska bli det där lilla extra goda ... men det ger också energi och inte bara genom att äta den, utan att hacka massor av grönsaker, fräsa dem i olivolja, hälla på hummerfond, vitt vin och låta allt puttra en god stund samtidigt som jag avnjuter ett glas kallt gott vitt vin innan matlagningsgrädde, creme fraiche och salt ska i och sen en liten touch av socker för att runda av tomaterna som varit i och gjort sitt. Finessen med att få till en god gryta har jag lärt mig av en kock och den kunskapen är guld värd. Att laga mat är en konst och när jag får extra tid och känner harmoni i köket ger det mig även en sinnlig känsla och energi, men då ska jag också känna att det finns tid, ork och lust för att det ska bli det där lilla extra. God mat, gott vin, tända ljus och familjen samlad - det är livets mening, just i detta nu!  

Morgonträning på gymmet två gånger denna veckan!  Ärligt kan jag säga att när klockan ringer på morgonen och separationsångesten från kudden kämpar vilt med att få mig kvar i sängen är det mycket tack vare att jag har två goa kollegor som gärna bokar in de dagar vi ska träna som gör att jag är där. Men jag gillar inte att banga och jag gillar känslan av att känna att de muskler som finns får visa sitt rätta jag på gott och ont. Träningsvärk är ett bevis på att jag försöker hålla min kropp i trim och att jag tror på en framtid. Jag tränar för min egen känsla och ego, men tack Linda och Johanna för att vi lyfter varandra och bokar in träningen!

  Jag spelade på proffstouren i damtennisen på 80-talet. Jag har varit med i alla Grand Slam-turneringar; Australian Open i Melbourne, French Open i Paris, klassiska grästurneringen i Wimbledon och hardcourtturneringen i US Open New York. Jag reste världen runt och spelade tennistävlingar under ca 7 års tid. Jag har sett och bott på många lyxhotell men också de simplaste bed & breakfast eller de minsta hotell som finns världen över, bott i familjer som visat mig allt som är värt att visa i sin omgivning och som bjudit med mig på en skidresa eller beachtrip samtidigt som jag en annan vecka bott i familjer som haft pengar i överflöd men som inte givit äkthet och trygghet utan snarare en social och framförallt en empatisk misär. Detta har varit oerhört utvecklande för mig som person och som givit mig en väldig bredd i mitt sätt att vara den person jag är idag. Idag har jag kontakt med några som spelar på touren just nu och jag kan känna en viss avundsjuka över deras enkla sätt att kommunicera och hålla kontakt med sin omvärld. När jag rest runt väntade jag i veckor på att få brev från nära och kära med nyheter hemifrån, ringde "collect call" och pratade några minuter och visste att det kostade massor. Det fanns inga Internet caféer att besöka ingen chans att skicka ett snabbt e-mail eller blogga, twittra, eller göra mig hörd via facebook. Idag är vi oerhört tillgängliga och jag hade gillat om det hade funnits en valmöjlighet då jag reste världen runt. En liten bärbar dator med sig tillsammans med tennisrackets och jag hade varit HÄR och NU. Dagens teknik är fantastisk, nu har vi en möjlighet att visa vår röst hörd direkt eller också kan vi faktiskt välja att stänga av. Jag gillar när jag kan välja!

  Den här helgen har jag verkligen njutit av det underbara vädret. Speciellt idag var det riktigt varmt och helt vindstilla. Trädgården ropade "kom ut till mig" och jag behövde ingen större övertalning. Det blev omplantering av perenner som suttit i krukor och som nu fick ny plats i jorden. Plockat fram ännu lite mer natursten som det är gott om på vår skogstomt. Tömt lite tomathinkar som gjort sitt. Suttit en stund i solen och tittat på den nya perenna rabatten som föddes för några veckor sedan och som jag är barnsligt nöjd med. Nu är jag nyduschad, lite röd i ansiktet av dagens sol, ont i händerna efter all slipning av smuts och jord, lite trött i ryggen men härligt nöjd med helgen som bjöd på helt fantastiskt trädgårdsväder. Nu cyklar vi ner till min pappa med fru som bjuder på middag. Det blir en perfekt avslutning på en underbar helg.

Fick fina egenodlade äpplen av en kollega och gjorde en stor sats med äppelmos. Kände mig som en riktig husmor med storkok. Till mina barns förtjusning blev det även en smulpaj med äpplen och en med blåbär. Det luktar gott i hela huset och nu blir det måndagsmys och veckan har fått full fart framåt...kvalitet i vardagen!!!

Vissa veckor känns längre än andra... och när fredagen kommer är man så där jättetrött att man inte orkar med så mycket mer än att däcka i soffan. Men ikväll, trots trötthet, hyrde vi filmen "Hur många lingon finns det i världen" och till och med äldste sonen och hans kompis satt kvar och tyckte den var jättebra. Jag hade hört så mycket om den och höll fullständigt med de som uttalat sig - den var underbar och hade ett verkligt gott budskap. Nu känner jag mig härligt glad, men trött - så god natt!

Vinden viner runt husknuten, regnet piskar mot rutorna, trädens löv ruskar hårt och

kämpar att sitta kvar på grenen och vissa grenar faller till marken. Det är inte så kallt än, men oj vilka höstkänslor vädrets makter förmedlar ikväll. Sitter med tända ljus, gosekatten Speedy ligger bredvid och jag känner verkligen att det är gott att vara innomhus. Njuter till fullo av att vara i vårt mysiga hem med massor av tända ljus och bara känna mig så nöjd och avslappnad. Jag gillar inte tanken på att sommaren är slut, för den gick så fort, men jag gillar ändå hösten för då kommer alla tända ljus mer till sin rätt och jag älskar tända ljus. Det är mysfaktor nummer 1. Kan bara hösten bli ljus och visa sina rätta färger så säger jag gärna - välkommen hösten!

Igår spelade en av mina söner en match i Göteborgsserien. Det var slutminut och våra killar ledde med 3-1 och min son hade gjort alla våra mål. Han är på väg att bli helt fri efter en snurrfint men motståndaren gör en eftersläng och sparkar med full kraft rakt på hans högra fot vid knölen. Han brukar vara tålig, men den här gången låg han kvar. Han kunde inte stödja på foten och tränaren fick bära honom av planen. Efter is och bandage hade det inte blivit bättre och jag fick köra fram bilen och lägga honom i baksätet. Vi körde till barnakuten på Östra sjukhuset och kom dit strax innan kl 16.00 Vi blev direkt omhändertagna och inskrivna, sen började den långa väntan. Dottern var också med och vi bara satt där i väntrummet och timmarna gick. Min man och äldste sonen var i Karlskrona, så när jag insåg att det här inte gick något vidare fort, ringde jag barnens morfar som fick komma och hämta vår dotter. Han kom när vi väntat i tre och en halv timme.

Hungriga var vi också. Det fanns en godis-drick-automat i väntrummet, men det fanns ingen som kunde växla pengar. Till närmaste kiosk som de hänvisade oss till var det 10 minuters promenad. Varför har de inte en cafeteria i en akutmottagning? Jag hade lätt kunnat betala ganska mycket för en macka. Sonen fick inte äta något förrän han träffat läkaren. Vi fick träffa en läkare efter 7 timmars väntan!!! De hade tre läkare som jobbade denna lördag, är det inte lite väl optimistiskt att planera in endast tre läkare på Göteborgs enda barnakut??? Efter röntgen och konstaterandet att (tack och lov) inget var brutet, ett bandage, några Ipren och ett par kryckor så vi var på väg hem efter ÅTTA VÄLDIGT LÅNGA timmar. Vrålhungriga kom vi hem 00.30 och aldrig har väl en smörgås smakat så gott.