Det är tufft för många elever i dagens skola. Igår var jag på krismöte i min dotters femteklass. Där är det många hårda och fula ord, knuffar, slag, hög ljudnivå och det har börjat spåra ur rejält. Det är väldigt hög tolerans nivå innan det blir en insats och vad jag som förälder känner mest frustration över är att det är mest fokus på de som är "stökiga". I min generation lyfte man ut "de stökiga" och det blev lugnare i klassen, nu för tiden är det de lugna som får gå in i ett grupprum för att kunna jobba i lugn och ro (utan pedagog) och de som är högljudda sitter kvar i klassrummet tillsammans med läraren. Vad ger det för signaler till alla barn som gör det de ska?

Vi som föräldrar har ett väldigt ansvar att i vår uppfostran ge våra barn de regler och riktlinjer som behövs för att uvecklas och ingå i ett socialt sammanhang. Det är vi som föräldrar som måste vara goda förebilder för våra barn och engagera oss i dem. Lära vad som är rätt och fel. Det är inte alla barn förunnade att ha föräldrar som finns där för dem och som lyssnar och som är goda förebilder. Jag är också väl medveten om att en del barn föds med egenskaper som kräver ett visst behov för att fungera i vårt samhälle och att det brister i kommunernas ekonomi att införa de insatser som krävs för att det ska bli någon effekt. Men vad gör vi för att de som sköter sig ska få den studiero och kompetensutveckling som de förtjänar? Livet kan många gånger vara tufft nog ändå!

Jag har sökt nytt jobb. Nu har jag varit på två intervjuer och är i final. Nu kan jag inte göra mer än vara nöjd med min insats och vill de inte ha mig så är de inte värda mig!!! Det värsta är den långa väntan att få det där telefonsamtalet... två veckor sen vet jag.

Idag har jag varit ute och sett en massa vårtecken. Tulpan- och påskliljelökar är på väg upp, minisälgen har knoppar tillsammans med en del andra buskar. Jag ville klippa bort allt gammalt men vid närmare eftertanke tog jag bara bort lite grann, det kanske blir riktigt kallt på nätterna och hemska tanke - det kanske inte är färdigsnöat än. Men solen försökte desperat komma igenom molndiset och för en liten härlig stund känd jag värmande strålar och det var ett av dagens "magic moments". Gick sen en snabb promenad och tog vägen förbi några av våra vackra havsvikar och till min stora glädje var issörjan långt ute till havs och det var fullt av änder, svanar och fiskmåsar. Jag är priviligerad som bor med denna fantastiska natur in på husknuten. Nu närmar sig den bästa årstiden med stormsteg. Välkommen sköna vår!