Den här helgen har jag verkligen njutit av det underbara vädret. Speciellt idag var det riktigt varmt och helt vindstilla. Trädgården ropade "kom ut till mig" och jag behövde ingen större övertalning. Det blev omplantering av perenner som suttit i krukor och som nu fick ny plats i jorden. Plockat fram ännu lite mer natursten som det är gott om på vår skogstomt. Tömt lite tomathinkar som gjort sitt. Suttit en stund i solen och tittat på den nya perenna rabatten som föddes för några veckor sedan och som jag är barnsligt nöjd med. Nu är jag nyduschad, lite röd i ansiktet av dagens sol, ont i händerna efter all slipning av smuts och jord, lite trött i ryggen men härligt nöjd med helgen som bjöd på helt fantastiskt trädgårdsväder. Nu cyklar vi ner till min pappa med fru som bjuder på middag. Det blir en perfekt avslutning på en underbar helg.

Fick fina egenodlade äpplen av en kollega och gjorde en stor sats med äppelmos. Kände mig som en riktig husmor med storkok. Till mina barns förtjusning blev det även en smulpaj med äpplen och en med blåbär. Det luktar gott i hela huset och nu blir det måndagsmys och veckan har fått full fart framåt...kvalitet i vardagen!!!

Vissa veckor känns längre än andra... och när fredagen kommer är man så där jättetrött att man inte orkar med så mycket mer än att däcka i soffan. Men ikväll, trots trötthet, hyrde vi filmen "Hur många lingon finns det i världen" och till och med äldste sonen och hans kompis satt kvar och tyckte den var jättebra. Jag hade hört så mycket om den och höll fullständigt med de som uttalat sig - den var underbar och hade ett verkligt gott budskap. Nu känner jag mig härligt glad, men trött - så god natt!

Vinden viner runt husknuten, regnet piskar mot rutorna, trädens löv ruskar hårt och

kämpar att sitta kvar på grenen och vissa grenar faller till marken. Det är inte så kallt än, men oj vilka höstkänslor vädrets makter förmedlar ikväll. Sitter med tända ljus, gosekatten Speedy ligger bredvid och jag känner verkligen att det är gott att vara innomhus. Njuter till fullo av att vara i vårt mysiga hem med massor av tända ljus och bara känna mig så nöjd och avslappnad. Jag gillar inte tanken på att sommaren är slut, för den gick så fort, men jag gillar ändå hösten för då kommer alla tända ljus mer till sin rätt och jag älskar tända ljus. Det är mysfaktor nummer 1. Kan bara hösten bli ljus och visa sina rätta färger så säger jag gärna - välkommen hösten!

Igår spelade en av mina söner en match i Göteborgsserien. Det var slutminut och våra killar ledde med 3-1 och min son hade gjort alla våra mål. Han är på väg att bli helt fri efter en snurrfint men motståndaren gör en eftersläng och sparkar med full kraft rakt på hans högra fot vid knölen. Han brukar vara tålig, men den här gången låg han kvar. Han kunde inte stödja på foten och tränaren fick bära honom av planen. Efter is och bandage hade det inte blivit bättre och jag fick köra fram bilen och lägga honom i baksätet. Vi körde till barnakuten på Östra sjukhuset och kom dit strax innan kl 16.00 Vi blev direkt omhändertagna och inskrivna, sen började den långa väntan. Dottern var också med och vi bara satt där i väntrummet och timmarna gick. Min man och äldste sonen var i Karlskrona, så när jag insåg att det här inte gick något vidare fort, ringde jag barnens morfar som fick komma och hämta vår dotter. Han kom när vi väntat i tre och en halv timme.

Hungriga var vi också. Det fanns en godis-drick-automat i väntrummet, men det fanns ingen som kunde växla pengar. Till närmaste kiosk som de hänvisade oss till var det 10 minuters promenad. Varför har de inte en cafeteria i en akutmottagning? Jag hade lätt kunnat betala ganska mycket för en macka. Sonen fick inte äta något förrän han träffat läkaren. Vi fick träffa en läkare efter 7 timmars väntan!!! De hade tre läkare som jobbade denna lördag, är det inte lite väl optimistiskt att planera in endast tre läkare på Göteborgs enda barnakut??? Efter röntgen och konstaterandet att (tack och lov) inget var brutet, ett bandage, några Ipren och ett par kryckor så vi var på väg hem efter ÅTTA VÄLDIGT LÅNGA timmar. Vrålhungriga kom vi hem 00.30 och aldrig har väl en smörgås smakat så gott.

När barnen var små var det smulor på och under köksbordet. Köket var annars vår  domän och hölls under kontroll. Nu när barnen är stora och de härjar fritt, ofta tillsammans med sina kompisar, är det "smulor" överallt. Det känns som att kontrollen över köket har försvunnit och i kylskåpet är det ständigt slut på mjölken. Det är mer att hålla ordning på nu när de är stora än det var när de är små - men alla tider har sin charm och det enda jag kräver nu är att de ska plocka undan efter sig och sms:a att mjölken är slut innan jag är hemma. Smulorna får jag nog leva med, det märks och syns att vi har ett levande hem och att alla är välkomna och det gillar jag och då får jag också ta smulorna!

Jag har kommit igång med gymträning igen och det är en härlig känsla. Körde tre pass inom fem dagar och verkligen kände att musklerna som finns någonstans i denna, smått slitna, kropp verkligen svarade och jag kunde återigen ana att det finns hopp om att musklerna ska synas och att jag ska få känna mig stark. Vad händer då? Jag får ont i halsen!!! Det är så typiskt att jag så snabbt ska få en förkylning på halsen och måste ta det lugnt. Jag vill verkligen komma igång, jag vill verkligen bli stark igen men jag måste vila och bli av med min förkylning. Sånt gillar inte jag, för jag kan inte påverka det. Nu vill jag bli av med den så fort som möjligt så att jag kan fortsätta jaga styrka.

Hämtade sonen som varit på en sammandragning för Hallands Fotbollsförbund. Så många förhoppningar för att visa att de finns och så mycket fighting och så många viljor var det när de körde matchspel, så det blev många egna presteringar som gjorde att de tappade det grundläggande i fotboll - att jobba som ett lag. Hoppas att ledarna kan se detta och förmedla rätt utveckling per individ. Många av dessa pojkar har drömmarna att en dag bli proffs. För min goa pojk är det i hans värld inte frågan om han blir proffs eller inte, frågan är - i vilken klubb? Jag gillar den inställningen, det är så gott att han har ett eget mål och framförallt ett driv. Jag är en stolt och väldigt uppmuntrande mamma!