Idag har jag verkligen njutit av att det äntligen blev varmare, soligare och framförallt vindstilla. Började dagen med frukost ute och läste grundligt i GP. Sen har jag jobbat i trädgården; planterat nya blommor i en kruka. grävt i jorden, silat jord, sått gräs, blivit svettig och skitig av jorden och kännt mig så fantastiskt nöjd av att jobba med kroppen och få ett bra resultat. Men det som jag njöt mest av var att springa i vattenspridaren med min dotter och svalka mig och bli något renare och känna den där barnsliga glädjen som sol och vatten kan ge. Det är lätt att känna glädje och njuta när sommarsolen visar sig från sin bästa sida.

För det mesta är dagarna inrutade och det finns oftast några hålltider att passa för någon i familjen. Det är just då när de där goa, lata dagarna inträffar, som jag uppskattar som allra mest att ingen har någon tid att passa. Dagen får bli som den blir och alla gör det de vill göra, äter när de är hungriga och alla bara ÄR. Det är en skön känsla att bara göra det som faller mig in just nu och jag gör det när jag vill och sålänge jag orkar eller har lust. Det är att vara ledig på riktigt! Idag har jag bara latat mig och läst en bok. Helt ok i min värld! Jag behöver lära mig att tillåta mig fler "bara vara dagar" och inte se för många måsten, för det finns ju alltid saker att göra...

Det är inte lätt att förhålla sig till döden. Det är inte rätt att säga rätt saker till någon som misst en nära anhörig eller god vän. Jag försökte skriva några fina saker till en vän i Amerika som misst sin mamma, som visserligen var gammal och sjuklig, men det är ju en sorg oavsett när och hur den inträffar och det slog mig återigen hur dåliga vi är på att bemöta sorg. Vi pratar så sällan om döden och hur vi förhåller oss till den. Jag har länge tänkt att jag ska skriva i hur jag vill ha det när jag dör. Det svåra är att sätta sig och verkligen göra det. Nu mitt i livet när jag känner mig odödlig och så behövd vill jag ju inte tänka på den otänkbara tanken att jag inte skulle finnas kvar för evigt. Men det är egosistiskt tänkt, för om det hemska ändå skulle inträffa tidigare än jag tänkt, så skulle det underlätta för mina nära och kära att veta hur jag vill ha det och hur jag tänker. Min mamma lämnade inte ett ord, inte en rad, vi visste ingenting hur hon ville ha det och ändå måste hon ha haft massor av tankar när cancern satte klorna i henne ochdt inte fanns någon återvändo. Svårt ämne, men någon gång på ett eller annat sätt ska vi alla hamna inför denna situation - döden och den sorg den medför.

Min yngsta son är i Halmstad på Sannarpslägret. Han är där för att han är duktig i fotboll. När han blev uttagen av Hallands Fotbollsförbund fick jag flashbacks från min egna idrottsliga karriär. Det var egentligen där det började för mig,för sisådär 33 år sedan, när jag blev uttagen för att jag var duktig i tennis. Så många likasinnade ungdomar som alla var förväntansfulla och ivriga på att prestera i sin idrott. Det var en bra avstamp i min karriär där jag fick visa att jag ville bli bättre än bäst i min klubb, i Halland och i Sverige - jag ville ut i världen!

Nu hoppas jag och tror att min son kommer att ha några väldigt roliga dagar och på sitt sätt agera visa att han vill vidare med sin karriär i fotboll. Jag må vara partisk, men superduktig är han -  och jag är superstolt!!!

Jag har idag fått min nya mobil som jag har beställt på nätet. En HTC Legend och jag känner mig helt off vad gäller hur den fungerar. Länge har jag hållt kvar min gamla knapptelefon och tyckt att den varit helt funktionell vad gäller mina behov. Nu känns det som att jag måste hänga med så att inte mina barn tycker att jag är alltför motsträvig till ny teknik. Jag gillar inte att läsa instruktionsböcker så det får bli "learning by doing" och att fråga de som redan anammat den nya tekniken. Men jag får i alla fall hålla med om att den är snygg... 

Sveriges herrlag i fotbolls EM-kval höll för allas förväntningar och slog Moldavien med 4-1. Det är inte lätt att vara favorit och uppnå de förväntningar som omgivningen kräver. Det finns förväntningar från många håll, alltifrån spelarens egen presentation till alla vi som tycker i TV-soffan och inte minst media. Gott att se!!!

Hej sköna hem! Kom hem igår från Almirida Bay, en liten by på norra delen av Kreta, inte långt från Charnia. En vecka med att "bara vara" och njuta av sol, bad och mamma-dotter-tid. Det var exklusivt att bara åka iväg med ett barn när jag har två till. Det var också gott att känna en längtan till övriga familjen och att sen komma hem.

Vi hade frukost- och middagsbuffé som ingick i resans pris och det var helt klart över förväntan. Det var duktiga kockar som jobbade där och maten var väldigt god och varierande. Uppskattade den fräscha salladen där favoriten var att ta mycket av de solmogna tomaterna, fetaosten och de närodlade oliverna...grekiskt så det förslår och så fantastiskt gott! Apelsinerna var också närodlade och så mycket saft och med underbar smak. Säkert extra vitaminer också...

Vackra promenader på vindlande grusvägar med olivträd så långt ögat kunde se, toppar och dalar och vyer främmande för vårt svenska öga. Att se och uppleva andra vyer är att resa, att prova nya smaker, att prata med främmande människor och släppa alla måsten.  Läsa böcker vid poolen och bäst den här veckan var deckaren "Frukta Inte" med Anne Holt. Också coolt var att stöta på gamla bekanta från den gamla tiden...kopplingar till barndomen och många namn som dyker upp och då även minnen.

Jag tycker det var härligt att se alla ungdomar som var reseledare och serveringspersonal i Langleys regi. Goa tjejer och killar med glimten i ögat och otroligt serviceminded. Ungdomar med en positiv inställning och som hade en skön gemenskap och verkligen visade att de trivdes med det de gjorde. Det är så gott att se vilja, glädje och hopp!

Nu fyllda av solenergi och tillbaka i vårt vanliga liv. Kändes så gott att träffa killarna, vara i trädgården och klippa gräs, köra med trimmern och känna den friska (men aningen kyliga) svenska luften och känna mig priviligerad och fylld av ett skönt lugn. Semester är härligt och nu kan jag jobba några veckor till innan den svenska sommarsemestern börjar. Lev väl!

Igår hade jag och min man 19-årig bröllopsdag!!! Det är helt otroligt hur fort åren går. 22 år med samma man och jag älskar honom fortfarande och han mig. När jag tänker efter kan jag tycka att det är jätte häftigt och helt fantastiskt, för vad är det som gör att det fungerar alla dessa år? Varför har vi ett gott liv tillsammans? Framför allt just nu när vi lever mitt i livet och snart har tre tonårsbarn som alla är aktiva inom idrott och som kräver en viss curlingverksamhet. Det skulle kunna vara lätt att "gå om varandra". Men jag tycker att vi är bra på att kommunicera och vi prioriterar ofta att sitta kvar vid middagsbordet och prata istället för att hamna i TV-soffan, vilket  har gjort att vi följt med i varandras utveckling genom åren. En annan viktig del i kärleken är att vi rör vid varandra och bekräftar att vi älskar varandra - varje dag! Du ska ge och du ska få, då är kärleken äkta och rätt - och helt underbar!!!